Nystart

Nytt år och nya möjlihgeter.
Jag vet inte varför jag och säkert många med mig tar tillfället i akt när det blir ett nytt år och startar om på nytt.
Men det är vad jag ska göra.

På den senaste tiden har jag insett både mina begränsningar såväl som möjligheter. Vad jag kan förändra och vad jag inte kan förändra med enkla medel.

I och med det mycket tunga beskedet som jag och maken fick för snart tre år sedan så har vi pendlat mellan hopp och förtvivlan. Nu jobbar vi med det vi har och de gåvor som vi fått istället för att sörja det förlorade.
Vi vet att vi med hjälp av läkarvetenskapen har stora möjligheter till att bli föräldrar så nu har vi slutat sörja utan jobbar på det positiva istället :-D

Så var det där med nyårslöften.....säkert miljoner människor lovar varje år att banta och gå ner i vikt....och har ängest av all julmat man ätit.
Men om vi vänder på det hela lite....julmaten är inte speciellt onytig. Tänk efter lite....skinkan är magert kött om man låterbli fettsvålen, köttbullarna kan göras på magert kött och man äter väl aldrig så mycket olika grönsaker som man gjör under julhelgen?
varken jag eller maken är jättekonsumenter av julgodis heller.

Men men för att återgå till det där nyårslöftet då....
Jag lovar inte att banta utan jag lovar att jag ska ta hand om min kropp. Unnna mig ett besök i solariet, en massage eller ansiktsbehandling eller en trevlig bok emellanåt. Livet är alltför värdefullt att kastas bort så nu ska vi leva! :-D

Värme

Sitter i högskolebiblioteket och svettas tillsammans med mina medstudenter som även de skriver på det sista som ska in innan sommarlovet.
Eller skriver och skriver...tyckte mig se att Facebook var uppe på samtliga skärmar när jag gick ner till min plats :-D
Och vad gör jag? Jag bloggar istället ha ha.

Ska skriva klart ett skolarbete och sen bege mig till gymmet. Har upptäkt hur kul det är att springa på löpbandet en timme. Första kvarten vill man dö men sen kommerm an in i en annan rytm och då flyter det på helt plötsligt. Sen så är det onekligen rätt tillfredsställande att se hur många kalorier man bränner på en mil också :-)

Mot ett smalare liv i sommar....here we go :-D

Sommar

Efter en lång och skön helg med strålande solsken och varma temperaturer frågar jag mig en sak. Vad hände med våren och när blev det sommar? Jag verkar missa det i princip varje år. Först smälter snön det går ju inte att undgå och sen kan man lämna mössa och vantar hemma. Så långt är jag med....sen börjar mig korta pollen säsong då jag bara reagerar mot första blommningen.

Sen är det plötsligt sommar....:-D Missförstå mig rätt, jag älskar sommaren men jag missar alltid våren.

Okej nog om detta tomma inlägg. Nationaldagen idag och helgdag, har ingen inspiration alls till att plugga utan gör det imorgon :-D

Ska nog ta mig en lång joggintur istället :-D

Allt väl/

Vår? Sommar?

Sitter framför en dator och sneglar ut genom fönstret. Idag är det tisdag och benämnd av många som veckans tråkigaste dag. En dag som är en transportsträcka till onsdagen och sen har halva arbetsveckan gått. Jag vet inte det jag men idag har vädergudarna tagit ledigt och skänkt oss mulet väder och regn hängandes i luften.
Märkligt att det i sändags var strålande sol och varmt, men å andra sidan så brukar våren i Sverige kunna yttra sig på det här sättet.
Nåväl jag ska inte klaga, regnet håller undan det värsta av pollensporer i luften så jag kan faktiskt andas ut utan att få ångest :-D

I vilket fall som helst så är det arbete framför datorn ett par timmar sen och sen mot gymet för att försöka lyckas springa 3km under femton minuter. Har äntligen vågat mig på att börja springa igen efter ett uppehåll på....mja 20 år blir det nog noga räknat. Påminde mig om att jag var hyfsar duktig på långdistanslöpning i skolan och när jag väl vågade stålla mig på löpbandet var det som en befrielse.
Första tio minuterna önskarm an att man var någon annanstans sen efter det så kickar kroppen in alla välsignade back-up bossters...adrenlinet flödar, endorfinet står berett att kicka in så fort man stannar och luften stannar verkligen inte på halva vägen utan följer med ut och in igen.
Nu tränings vurm på G!

Allt gott:-) Ha en fin dag

På igen

Blev inspirerad av en vän att fortsätta blogga. Insåg att jag inte har varit här inne på över ett halv år.

Orsaken är väl att jag inte har haft något att säga, men nu känns det lite kul att skriva igen.

Blev inbjuden av svägerskan att hänga med på "modell för en dag" samma race som jag fick vara med om på min härliga möhippa. Den här gången fick jag chansen att ha på mig min bröllopsklänning och ja jag kommer i den fortfarande fyra år efter den stora dagen :-D

Jag lyckades hålla masken trots ryggskott och stela ben, men jag måste erkänna att jag blev lite bättre efter alla strechningar man fick göra under plåtningen. Fotografen var dessuton optimist och fick en att posa inne i ett rör....i högklackat. Som sagt bilderna kostade en del så nu blir det inga extravaganser på marknaden ett par månader frammåt. Förmodligen inte värre än att låta bli att köpa en latte i väntan på nussen varje dag eller köpa tuggummi varjedag...ja dagliga inköp som jag garanterat kommer att överleva utan.

Nåväl dax att se efter om det månne finnas någon middagsmat i kylen.

Allt Gott :-D

Av dammad

Den här bloggen har varit död ett bra tag nu och ska jag vara ärlig så har jag inte haft mkt att skriva heller. Men vad fasen....något måste man väl komma på att skriva.
Tidigare inlägg har ju handlat om min nostalgiresa i barndomminnen...bla klassiska reklaminslag från TV:-D

Något som är hysteriskt kul att läsa är Kissies blog (kissies.se) jag har inga mål att försörja mig på mitt bloggande men jag måste erkänna att denna unga dam är enormt underhållande. Hennes inlägg handlar om henne själv och hur hon förändrar sitt utseende, handlar dyra saker och vad ännu roligare hatar programmet "Kungarna av Tylesand"
jag säger bara GO Kissie!Du förgyller den grå tillvaron :-D

Men hur tänker man då.....????

Härom dan hände en sak som var lite lätt intressant om än så märklig.
Vi bor i en lägenhet på andra våningen med rätt rymmlig balkong. Härrom dan sken solen och det vär rätt trevligt att ta med kaffekoppen ut och sätta sig i solen en stund, då insåg jag att man både hör en massa och ser en massa...utan att själv bli uppmärksammad....ja när man sitter intill väggen på balkongen dvs.
Så jag satt där och drack mitt kaffe och hörde grannarna bråka....en unge i lägenheten brdevid som tappade något....och någon som gick förbi nedanför på gångvägen, hysterigt skrattandes (förmodligen i samtal via mobiltfn)....anyway...Så dök det upp två flickor i 8 årsåldern, på lekplatsen...och raskt hittade de en spade i sandlådan...
Aha, sandslott tänker ni då...precis som jag gjorde.
Men inte då!
En av flickorna gick ganska omgående till en närliggande soptunna och grävde lite i den och fiskade sen upp en liten ihopknuten påse...modell a la hundbajspåse....
sen gick hon tillbaka till flicka nr två som stod redo med spaden i högsta hand. Flicka nummer ett river sedan upp hundpåsen och tömmer innehållet i gropen som flicka nummer två just grävt med den upphittade spaden....och sen täcker de över...ja de formodade hundlämningarna. Att de var medvetna om att de gjorde något som inte skulle landa i god jord(ha ha ha) var rätt tydligt då de slutade med det de gjorde så fort någon vuxen gick förbi.

Jag var så paff att jag inte kom mig för att ropa något till flickorna....
Så gör de om samma sak två gånger till...och det var bajs i påsarna vars innehåll de grävde ner...
Nu ställde jag mig upp och lutade mig över räcket och stirrade på dem.
Flicka nummer två fick syn på mig och de lämnade sandlådan ganska omgående.

Men vad tänker man på då? De verkade ju veta att det inte var något bra de gjorde...men ändå genomförde operationen....som från början verkade rätt planerad. De visste vad de gjorde kan jag säga....

Jag satt kvar en stund och funderade på om jag skulle gå ner och gräva upp skiten de planterat i sandlådan....men innan jag hann så kom flickorna tillbaka.
Eftersom jag satt ner igen så syntes jag inte men jag kunde höra dem...
"Sitter tanten kvar?"
(Jo jag tackar jag...he he)
"Neeej...tror inte det. Fort ta bort det innan hon ringer till mamma"
(Jag känner tydligen deras mamma??)
De grävde faktiskt upp bajset igen och slängde tillbaka det i soptunnan....

Ungar är härliga...synd att man inte kommer ihåg hur man resonerade....

hi hi hi