Menopur

Igår var det dags för första injektionen av Menopur.
Lite knepigt att sätta en spruta 💉 i magen på sig själv. Men det kändes faktiskt inte alls.
Menopur får man blanda ihop själv, genom att man sprutar ner två förgyllda sprutor i en liten flaska med pulver.  Sen så fyller man sina engångssprutor varje dag från den här flaskan.
Får man vätskan på fingrarna så kan jag meddela att det luktar.... Ja...illa.
Hur som helst så pratade jag med fertilitetskliniken och jag ska dit på fredag för blodprov och ultraljud.
Nu är det verkligen på gång!!! 😱😊

Kram till dig som läser 

Att hantera dagen

Det är det här med att hantera sig själv och rummet omkring dig. Kanske inte en alltför svår uppgift i vanliga fall. Men just nu, den här hösten är det väldigt svårt.
Märker hur kort stubin jag har, går från glad till ledsen på två röda. Finns liksom inget mellanting. Jag bara dyker, rakt av.

Ett exempel är att jag igår tänkte göra äpplemos av delar av våra äpplen vi fått från trädgården. Slutade med att jag hällde ut allt, packade ner hushållsassistenten och lastade diskmaskinen med delarna som skulle rengöras efter mitt krig med äpplena.
Det blev inget äppelmos och jag känner fortfarande att äpplena kan fara och flyga lång väg.

Ett exempel på min ork, mitt humör och min livsvilja just nu. Det är lite så att det var mer än Josefine som dog den 17 juli, utan även delar av mig, min glädje och livsvilja och känslan av att vara bortglömd av tex vården.

Jag blev inte ens sjukskriven efter förlossningen utan fick skicka in papper till försäkringskassan om tio sorgedagar och tillfällig föräldrapenning. Nåväl tänkte jag, då hör jag av mig till specialistmödravården när de dagarna tagit slut för sjukskrivning. Jag fattade ju redan då att jag inte skulle vara i form att ens våga tänka på jobb vid den tidpunkten.
Som vanligt när det gäller pappersinskickade dokument så tog det typ tusen år innan alla rutor var ifyllda och mina ansökningar äntligen var rätt, makens motsvarande var det av någon outgrundlig anledning inte några problem med. Kanske för att han bara blev halvtidssjukskriven av vår läkare på mödravården och inte på heltid.
Varför kan man inte sköta även sådana här grejer via datorn? Allt annat skall ju göras elektroniskt. Kändes bara som ett hån att jag var tvungen att hålla på att slita med det där när jag egentligen inte orkade och all min energi då som idag går åt till att vara mamma åt vår son. Mer räcker jag inte till för.

Får inte tag på mödravården på sjukhuset utan vänder mig till primärvården och får träffa en stressad och ointresserad stafettläkare som inte förstod vad jag sa. Jag vet att det kan tolkas som fel av mig att notera läkarens språkkunskaper i Svenska, MEN jag ifrågasätter inte hennes kompetens som läkare i första hand utan att hon pratade så pass dålig svenska så att hon inte förstod vad jag sa. Jag var tex tvungen att skriva upp namnet på hjärnskadan vår dotter avlidit av tre veckor tidigare.

Under besökets gång kände jag hur jag kröp mer och mer tillbaka in i stolsryggen och svarade mer och mer knapphändigt på frågorna. Kände mig totalt förvirrad över att jag var tvungen att gråtandes (tillslut kunde jag inte behärska mig) förklara varför jag mådde dåligt.
Läkaren sjukskrev mig i två veckor och skriver på intyget som skulle vidare till försäkringskassan att "patienten gråter"
Känslan av förnedring växte ytterligare när jag på min begäran om att jag nog behövde en remiss till psykologen fick svar att det skulle ta så lång tid så, bästa vore om jag ringde själv till psykologen på vårdcentralen. Och då var det inte samma psykolog som jag gått i terapi hos tidigare utan en ny person.
Jag insisterade på att jag inte skulle orka hålla reda på att ringa själv utan ville att hon skulle skicka en remiss, vilket hon motvilligt gick med på tillslut när jag lyckats förklara vad jag menade.

Nu kanske jag låter som en gnällig unge som inte får som hon vill. Men min situation är verkligen mardrömslik just nu.
2014 dog vårt första barn i min mage av plötslig spädbarnsdöd. Världen rasade totalt samman och jag och min man fick absolut det stöd och den hjälp vi behövde. Jag fick fint stöd från min arbetsgivare som stöttade mig även under följande månader då jag rasade ihop på jobbet av ångestattacker mm.
Sen föddes vår son, frisk och pigg, ett och ett halvt år senare. Dock genom ett urakut kejsarsnitt där både han och jag höll på att stryka med.
Så blev jag gravid igen ett och ett halv år efter sonens födelse. En graviditet som från början var skakig och osäker med blödningar, högt blodtryck. Jag blev tidigt sjukskriven i graviditeten av dessa komplikationer.
Så började en berg och dal bane tillvaro där läkarna snabbt såg att bebisen (en flicka) hade stora problem. Först misstänkte läkaren kromosomstörning 18 dvs en grav utvecklingsskada som skulle leda till hennes död, om inte i magen utan under förlossningen alternativt strax efter födseln. Eftersom jag hade haft blödningar så ville han inte göra ett fostervattenprov utan beordrade ett NIPT test. En odling av mitt blod för att se barnets DNA och via det kunna säkerställa till 99,99% säkerhet en eventuell kromosomstörning.
Provet kom tillbaka med svaret att barnet var friskt, ingen kromosomstörning (kom ihåg 99,99%) så vi blev väldigt lättade. Sen såg läkaren att hon ialla fall verkade ha ett litet hjärtfel och vi skickades till barnhjärtspecialist i Uppsala för undersökning, dvs ultraljud av hennes lilla hjärta.
Där kunde de se ett hjärtfel som nödvändigtvis inte var dödligt och som hon skulle kunna leva med. Vi fick även komma tillbaka ett par veckor senare då flickan vuxit i magen och då säg hjärtat mycket bättre ut.
I graviditetsvecka 32 ville vår läkare här hemma ha en diagnos på den lilla och beslutade om ett fostervattenprov i alla fall. Missfallsrisken som är stor i början skulle egentligen bara leda till en eventuell prematur födsel och inte vara farlig. Så han fick ta det där provet och nu kom svaret smärtsamt fort.
Min barnmorska ringde mig redan efter ett par dagar och ville att jag skulle komma in till sjukhuset typ nu (Min man jobbar redan där och var på väg hem till mig för att hämta upp mig, välsigne hans chef som hade bil och som skjutsade)
Babyn hade trisonomi 18 i alla fall. Det första blodprovet hade varit fel (Någon hade klantat sig på Karolinska i Solna) och nu skulle vår lilla Josefine dö, i princip när som helst vad jag förstod det som.
Orkar inte gå inte på detaljer men vi kom överens med sjukhuset att starta förlossningen två veckor senare och efter en 24timmars förlossning så dock vår lilla Josefine minuterna innan hon kom ut.

Det här blev jag sjukskriven på två  veckor av en läkare som jag befarade inte förstod vad det handlade om. Jag mår inte bättre av att det är vårt andra barn som dött under liknande omständigheter. Jag mår knappast bättre. Dessutom blev jag under den här tiden arbetslös. Jag hade varit så dum så jag bytt arbetsgivare under året i hopp om att få jobba närmare hemmet. Det hade jag ju inte mycket för inser jag nu.

Nu förväntas jag skriva in mig på arbetsförmedlingen på måndag. Men vem vill anställa en lärare som mår så dåligt?

Mörkt inlägg men jag kämpar på.
Kram till dig som läser

Vägen till ett lättare liv

Okej....tusen år sedan det uppdaterades här.

Vi dammar av bloggen och börjar på nytt.
Jag känner att jag behöver strukturera upp mina tankar och funderingar lite och då känns det lättast om jag skriver ner dem.

Så här ligger det till:
Jag behöver gå ner i vikt! Punkt slut! har inbte lyckats tappa mer än tio gravidkilon och nu när grabben är över ett år såhar ursäkterna minskat betydligt.
Jag är dessutom 40 och har en liten kille som kommer vara beroende av mig i många många år framöver, alltså så har jag en fet (ha ha ha) skyldighet att faktiskt hålla mig så pass pigg och frisk jag bara kan i många många många år framöver.

1: Viktnedgång
2: allmänt leverna
3:förebilder


Vi tar tag i det här med vikten.....ska ta och dammsuga kyl och frys och skafferi på saker som jag definitivt inte ska sätta i mig. De kan maken äta upp :-D


Vi börjar så där


Kram kram

Torsdag

Efter två veckors ledighet var jag tillbaka på jobbet i måndags. Trivs väldigt bra och det var inte några egentliga svårigheter att vända tillbaka på dygnet och gå upp i ottan igen.
Under ledigheten vände både jag och maken på dygnet och brukade till slut äta frukost vid fem innan vi gick och lade oss .... :-D

Ska avsluta för dagen och gå och äta middag tillsammans med makne och goda vänner som är på besök från Stockholm :-D Verkar bli Papas Tapas

Imorgon fredag och snart heeeeeeelg! :-D

LCHF

Har funderat på det här med LCHF och bestämde mig öfr att testa. Det som är mest överraskande är att jag känner mig så enormt mätt.
Ta frukost tex: 3kokta ägg, strimpad parmaskinka och en matsked majonäs, allt ihoprört och till det en kopp nyponté och ett glas vitaminbrus.
Resultat är att jag blev stoppmätt och stod mig bra fram till lunch.
Lunchen idag blev couscous med gurka, mozzarellaost, kräftstjärtar, oliver och lite majonäs.
Återigen behagligt mätt och förmodligen så kommer jag att hålla mig stadig fram till middagen ikväll :-D
Ska hinna med ett spinningpass när jag kommer hem med tåget i eftermiddag.

Så, två veckor kvar till semester och ute regnar det av bara f-n...det är bara att hoppas på att det inte håller i sig utan klarnar upp lagom till ledigheten.

Det här med viktnedgång

Jag har grubblat på det är ett tag nu. Vad är et bästa sättet att skaffa sig en varaktig viktnedgång och vara nöjd med det.
Jaag har provt på ett antal metoder under åren som varit utan att hitta den metod som passar mig.
När jag var 20år slutade jag äta godis, eller rättare sagt KÖPA godis vilket resulterade att mellan 19 och 20 så förvandlades jag til en knubbis tonåring och en slank ung kvinna. Till mitt leverna då hörde att jag rökte och som allämnt känt kan vara aptithämmande.
Anyhow det var då. Nu 15 år senare är det inte lika självklart att tappa de där kilona snabbt utan en snabb uppgång veckan efter.

Har testat att banta med soppor...gick ner och sen upp igen. Dessutom har man väl kommit på att måltidsersättningar snarare triggar än hämmar sockersuget och därav den snabba viktuppgången efter avslutat kur. Så var det för mig i alla fall.

Ska göra en deal med mig under sommaren och se om det händer något med min kroppsform. Så jg tänkte träna mig till en fin figur istället för att svälta mig eller ta bort vissa livsmedel ur kosten. Tre normala mål mat om dagen och regelbunden träning.

Omdirigering av kroppsformen

Har känt en längre tid att jag inte är nöjd med min kroppshydda. Har sett hur jag ser ut på kort och känner att det är något som jag borde ta tag i.
Så jag ringde till doktorn och avtalade tid för en hälsokoll.
Alla värden ser bra ut och blodtrycket var lågt så nu tänker jag göra något åt hur jag ser ut helt enkelt.

Sagt och gjort så stegade jag in på Friskis och Svettis hemma och skaffade mig ett fyra månaders kort och har insett hur kul det är att röra på sig.

I eftermiddag blir det ett kombinerat Core/SPinning pass och jag ser hur fort förändringarna kommer.
Gäller bara hitta en bra balans i vad jag stoppar i mig också och det är ju en djungel bland alla dieter och bantningstips.
Nu har jag förståt att LCHF förespråkas av många läkare för att underlätta vid IVF och liknande fertilitets behandlingar. Så jag antar att det bara är att köra då?